Jaha, efter 3 FANTASTISKA år tillsammans har vi nu fått gå skilda åt, men bara rent fysiskt, för vi kommer alltid att va tillsammans oavsett var i Sveriges avlånga land vi kommer befinna oss! Det är nu vi ska se det så att det är ingen som har dött (som så många så fint påpekade när vi stod och grät krokodiltårar), vi har även förstått att det här ÄR på riktigt (vilket vissa tvivlade på). Vi kommer att ses många gånger framöver och hitta på många galna upptåg. Kanske kommer jag få bjuda på några fina hysteriska sammanbrott när väskan försvinner? eller kanske finns det någon som har en fin lampa som kan gå sönder ;) Vem vet vad framtiden kommer bjuda på men det kommer bli bra, det vet jag! :)

Min helg har bestått av FLYTT, och jag kan säga att jag kommer inte vilja flytta många gånger i mitt liv = Pernilla är helt slut, har ont i hela kroppen (trodde mitt hårda slit på gymmet skulle visa sig, men icke). Men nu är allt flyttat och jag är åter installerad i mitt gamla rum, fast den här gången har jag hela övervåningen att hushålla på (ändå ganska många fler kvadratmeter än i Vässe, det måste ändå ses som ett plus) :P

Imorgon är dagen med stort D, dagen då jag ska få göra det som jag har längtat efter sedan vi började med vår praktik: jobba som SJUKGYMNAST. Det känns stort, men en känsla av panik finns också med! Till att börja med: kommer jag hitta till jobbet? Kommer bilen att gå sönder? (jag menar det är ju ändå teknik vi har att göra med så skulle jag få punktering eller att bilen plötsligt bara dör, så är ingen mindre förvånad än jag!) :P Och sist men inte minst, kommer jag känna att jag har en minsta aning om vad jag pysslar med? (tveksamt men jag ska göra ett försök att se ut som om jag har koll över situationen). :)

Så om 9 timmar rullar bilen mot dalarna - Nya äventyr väntar!

//Pernilla