Det är SANT. Helt sant. Kaffe Fika Lunch är hög prioriterat inom kommunen i Kristiandsstad, mycket högprioriterat.Att vi för tillfället är två mer sjukgymnaste än normalt kan kanske vara en bidragande orsak, eller är det så att vi nya vikarier är så GRYMT duktiga med patienterna att de helt enkelt inte behöver vår mer hjälp?? Röstar helt klart för alternativ nummer 2. För att återgå till allvaret kan jag väll erkänna att jag känner mig aningens rastlös. Vår (o)kära MAR är en riktig liten lagboksförljare och förbjuder oss att göra det mesta som har med vårt älskade sjukgymnastyrke att göra tills legitimationen kommer. Nästa vecka går min företrädare dock på semester så då ska jag äntligen få testa vingarna helt själv, LÄNGTAR. Visst är det sjukt trevligt att göa allting med sällskap, men ihhh STUDENTIDEN är förbi (hur älskad den än var) och nu vill jag jobba som den LEG: SJUKGYMNAST jag faktiskt är :D

För övrigt tänkte jag i söndes i något mycket svagt ögonblick att det var en super bra ideé att ge sig ut o springa 14.5 km på ASFALT när man i hela sitt liv max sprungit 10 km på MJUK och FIN skogsstig. Mycket mycket BRA IDEÈ. Och visst, runt kom jag, med enligt mig själv en helt OK tid för första gången men HERREGUD vad ont i BENEN jag fick några timmar senare, och för att inte tala om när jag skullle få min skönhetssömn, o HEEERRREEHERREGUDD vad ont de gjorde. Men oj vilken kondition jag måste ha nu, så det var ju HELT KLART värt varenda km och varneda minut smärta. Så om ni i helgen har ett lika svagt ögonblick som jag, så ses vi kl 14. 00 på söndag för att ännu en gång springa 14.5 km på hårdaste hårda ASFALTEN. YEEEY.

Annars e livet sjukt bra och jag måste bara säga MUCHOS VIELEN DANK till mina kära kusiner med familj som ger fulländad första klassig service, dygnet runt. Jag är er EVIGT TACKSAM :D