Oooookej, dags för en rapport från södra Sverige. Jag och min samiska sambo har nu alltså en trea, känns som ett hus! Vi sitter mest i ett rum och kikar bara in i de andra, vardagsrummet är som vårt vardagsrum/sovrum i Vässe. Men Mirja är nöjd, hon kan hitta på hyss utan att det syns lika lätt.
Folket här förstår vad jag säger, det är NAJS.
Har varit på två rullstolsutbildningar på hjälpmedelcentralen (SHIT, jag kan INGET om rullstolar och här i denna fina stad är det sjg:s område, taskigt!!) tillsammans med andra sommarvikarier. Trevligt MEN alla andra känner varandra, gamla klasskamrater. Alltså ALLA. Jag känner mig hemskt utanför och saknar er så det värker!! Jobbet i övrigt känns bra, trevliga kollegzzz men jag har inte riktigt kommit igång än. Jobbat fyra dagar, varit strul med min upplärning o mentorskap så jag försöker lära mig mycket på egenhand. Idag spelade jag tex. in min telefonsvarare HELT utan hjälp. Imorgon ska jag på en utbildning om beslutstöd, handlar om att vi sjg ska be pat SKATTA lite mer, vad de känner osv. samt ha en KONKRET målsättning. Bekant? Jag kanske borde be om att få hålla i utbildningen?! : )
Underbart att ni alla trivs, ni är så duktiga!
Bamsekramar från Zlatan-town